Laces out!

Jag har inte så mycket att säga idag. Jag tycker hittils väldigt mycket om två personer i min klass. Jag känner mig trygg.

Jag vill att han kommer hem snart, samtidigt som det här är fan det bästa, vi går alldeles lagom fort fram. Jag hinner bli rädd och sen ruska vett i mig själv, och poff så är vi framme vid nästa möte. Som sagt, jag vill att han kommer hem snart, vilket han ju gör, inte nu utan snart. Inte hasta tjofaderittan!