Fuck you the cold swedish winder of darkness

FAN vad jag hatar denna mörka årstid. Imorgon fyller jag år. I snitt brukar mina födelsedagar innehålla misär och total bordom, och jag ser ingen anledning till att det kommer bli annorlunda i år. Fylla år tänker jag sluta opp med, det är aldrig heybaberiba.

Tänker sätta mig i ljuset från lampan och tänka på glada soliga sommardagar fulla med öl, bruna manskroppar, roskilde och hångel vid långholmsbryggan.
Januari, jag gör slut.

Dödsångest

Känslan av att man inte vill längre, man vill inte mer.
Vad tjänar det till?
Det finns inget ytterligare att sträva efter, inte för att man redan har allt, utan för att man inte vill ha och göra mer. Det är snart slut.

Seven days a week

Såna som mig, som alltid strävar vidare och sällan nöjer sig, behöver två saker lite mer än mycket annat för att må bra. Det ena är utmaningar. Dessa utmaningar som sätter mig själv på plankan och bara jag själv med mitt självförtroende och driv kan klara av biffen. Det andra är bekräftelse, ty ingenting är värt att göras om varken man själv eller andra bekräftar att det var strålande gjort.

Sparken i arslet och en gärna mödosam väg till målet samt egoboost gör livet värt och värdare att leva.

There, there he goes again. And then he's gone again.

Tog för andra gången igår farväl av min homeboy Martin, som för andra gången lämnar mig för LA.

Han känns. Och snart åker jag till honom och till värmen.

Everybody should have one!

Mirre satte mig tillbaka på banan. Tack kära, kära vän.

Weak become heroes

Det är tumult i mitt huvud. Jag vacklar lite och längtar till det är över, då synen är fri.