Gotta be cool and relaxed (crazy little thing called love)

Idag slog det mig. Jag behöver lite kärlek. Inte den sortens luv jag får av varken nya eller gamla M, no adore por favor, utan bara ren kärlek, nån som är kär i mig. Inte kär för att jag verkar vara svaret på alla frågor, utan för att jag är så fin när jag äter spagetti eller har en underbar gångstil.

fellas, ni fattar. here comes my baby.

Så länge man inte är medioker och sotig i kanten

There was a place and there was a time. På den tiden jag hade högklackat varje dag, spelade ut alla jag umgicks med och krossade hjärtan, för att bedöva mitt eget brustna.
Nu förtiden glider jag omkring i tjocksockar på redaktionen, bor i ett kyffe med ett likasinnat geni. Vi lever ett gott liv, fulöl och ostbågar dagarna i ända.

Hjärtat, still broken, men there is a place and a time för julskrud, celebration och narkotikasmuggling aswell.

Du lovade

Min man berättade om hur han älskar att betrakta vackra okända kvinnors nackar. Hur han låter blicken svepa med hårstån som glidit ur svinryggen, känna hennes doft, undra vem som gav henne guldlänken hon bär runt halsen, och beundra denna underbara varelse.
Kände jag svartsjuka? Ja givetvis, men inte på kvinnorna vars nackar han tittar på utan på honom, som fortfarande kan finna något vackert i mänsklighetens yta, och spekulrera i skönheten därunder.

Min sons ständigt frånvarande judiska arv

Jag kommer aldrig älska en man som inte tar mitt arbete på allvar, sa hon hårt medan hennes blick sökte hans förståelse.
Vad spelar det för roll tänkte han. Att hon inte älskar mig längre, än sen. Det jag vill ha är ära och berömmelse, någon som ser min konst, mitt livs verk. Jag tänker aldrig mer stå i skuggan av henne. Jag är ju ändå man.

Men de gick aldrig skilda vägar.

Jag gränslar gärna Adam Sandler

Penetrate me baby.