Senaste veckornas trötthet, och alltings meningslösa meningslöshet har dubblats flertalet gånger. Jag är inte glad, bara ledsen och trött.
Vad spelar nånting för roll egentligen? Dagliga ljusglimtar såsom Ulrika och Marie på jobbet, guldkornen i min klass, frida och olof, joey, den sympatiske supersexige, min syster och far med flera gör dock fighten värd att fightas. Eller, gör det hela lite mer bright och smashing.
Jag tänker duscha hett och lyssna på leonard cohen, kolla casablanca och gråta i mitt te. Sen bör det kännas bättre.
Tur som fan att kreativiteten gör bra ifrån sig iallafall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar