Är helt färdig efter kvällens skrivryck. Har porträtterat en vän och musiker, nästa års big thing. Prestationsångesten har slagit i tak och golv för att sedan sparka mig i arslet. Första utkastet klart och nu ska vi invänta responsen.
Har insett att jag inte är ledsen för att det är över, utan för att det inte funkade. Jag vill inte vara med den sympatiske supersexige. Men jag tycker så bra om honom att jag kommer sakna killen. Och nej, vi kommer inte kunna vara vänner som hänger.
Anna sa dock att det kanske inte funkar nu, men det kan göra det senare. Livet är långt ibland när man tänker efter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar