Inser att jag har ett dödsstressrelaterat problem. Det går snabbt i min värld och jag är madly effektiv. Jag vill varken missa något eller slösa bort livet på saker jag inte finner intressanta. Mitt tålamod är knapert. Och när folk säger att jag kanske borde vara mer laid back tycker jag att de sinkar mig. Inte fan kan man vara laid back på den skenande hästen Farao.
Faktum är att jag tror jag missar så mycket mer när jag rusar fram, ungefär som när man åker bil i hög hastighet, man hinner inte njuta av landskapet som kantar färden.
Det jag stressar från, men egentligen mot är döden. Jag vill hinna med allt innan ljuset släcks. Men när det blir mörkt har jag kanske inte en endaste gång sett att det är ljust.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar