Sprang på Tres och hennes vän, åt middag och skrattade gott åt mina egna skämt. Funderade på hemvägen över vad jag vill göra och vad jag vill ha, men varför?
Därför att det får mig att må bra och mättar det oändliga bekräftelsebehovet med en tårta. Varför? Därför att jag är jag, och dessutom mänsklig. Jag sätter mig på höga hästar och nöjer mig aldrig. Så jävla ounikt, men drivande.
Att ta sig en funderare på vad man vill ha uträttat innan man trillar av pinn, och om att till exempel rädda världen i stora och små mått är din kraftkälla är den värd alla uppoffringar, right?
Ty gör man inget för någon annan(kompis, pappa, syrra, granne, biafrabarn, misshandlad turrekille utanför 7eleven osv.) som kan göra dennes liv bättre, är man bara en liten lort och uppenbart kall och dum i huvudet.
Love life.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar