Min man berättade om hur han älskar att betrakta vackra okända kvinnors nackar. Hur han låter blicken svepa med hårstån som glidit ur svinryggen, känna hennes doft, undra vem som gav henne guldlänken hon bär runt halsen, och beundra denna underbara varelse.
Kände jag svartsjuka? Ja givetvis, men inte på kvinnorna vars nackar han tittar på utan på honom, som fortfarande kan finna något vackert i mänsklighetens yta, och spekulrera i skönheten därunder.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar