Jag är less på bekräftelsekåtman. Det är den och ovissheten som gör att jag mår skit ibland.
Ja, han är alltså både sympatisk och supersexig igen. Han lyssnade, kanske bara på ett öra men ändå, och frågade intresserat när jag berättade om tyg, pingis och fiskbullar.
Bekräftelse, ett jävla knark.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar